Enskilt avlopp

Enskilda avlopp definieras enligt miljöbalken som en miljöfarlig verksamhet. Enligt miljöbalken ska avloppsvatten avledas och renas eller tas om hand på annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. I annat fall kan de föroreningar och smittämnen t.ex. bakterier och virus som finns i avloppsvattnet påverka miljön människors eller djurs hälsa. Även grundvattnet kan påverkas negativt.  

Utsläpp av avloppsvatten från hushåll och industrier leder till att sjöar och vattendrag tillförs för mycket näringsämnen, speciellt kväve och fosfor. Detta leder till övergödning och igenväxning. Man räknar med att de 10 procent av de svenska hushållen som har enskilt avlopp släpper ut lika mycket övergödande ämnen som de som är anslutna till kommunala reningsverk.

En bra rening är därför mycket viktig. Avloppsreningen från hushållen är i första hand avsedd för att ta bort näringsämnen. Kemikalier och läkemedel renas däremot i mindre utsträckning och ska inte hamna i avloppet. Det biologiska livet kan påverkas. Reproduktionsstörningar på fisk har setts som lever i närheten av avloppsreningsverk.

Avloppsvatten innehåller inte bara föroreningar, utan även resurser (nyttigheter). Vattnets innehåll av växtnäringsämnen, främst fosfor, kväve och kalium, kan utnyttjas i jordbruket. Även värmeenergin i avloppsvatten kan tas tillvara med hjälp av värmeväxlare och användas för uppvärmning.

Miljömål

Ingen övergödning, grundvatten av god kvalité, levande sjöar och vattendrag är några av Sveriges nationella miljömål som de enskilda avloppen berörs av. Miljöenheten bedriver tillsyn av de enskilda avloppen. Syftet är att minska övergödningen samtidigt som risken för smittspridning och andra föroreningar till dricksvatten minskar. Den påbörjade tillsynen i kommunen är ett led i detta arbete.

OBS! Det är verksamhetsutövaren (fastighetsägaren) som har ansvar att kontrollera att avloppsanläggningen fungerar.

Enskild avloppsanläggning

Om en fastighet inte har möjlighet att ansluta till det kommunala vatten- och avloppsnätet måste en enskild avloppsanläggning för rening av avloppsvattnet finnas.

För att få anlägga en sådan avloppsanläggning krävs tillstånd från samhällsbyggnadsnämnden, bygg- och miljökontoret. Utifrån ansökan görs en bedömning av vilka konsekvenser anläggningen kan medföra till exempel om det finns risk för förorening av vattentäkter. Det är därför viktigt att vid planering av en enskild avloppsanläggning ta hänsyn till avståndet till egna och andras dricksvattenbrunnar, värmepumpar, markförhållanden, närliggande diken, vattendrag etc. Även ändring av avloppsanläggningar kräver tillstånd eller anmälan.

Ta kontakt med bygg- och miljöenheten i god tid så lämnar vi närmare anvisningar och efter att ansökan gjorts kommer vi ut och tittar på plats.

Lagkrav

Enligt Miljöbalken (1998:808) ska avloppsvatten avledas och renas eller tas om hand på annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. I förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH) ställs ytterligare krav.

Det är förbjudet att släppa ut avloppsvatten från vattentoalett utan längre gående rening än slamavskiljning. Det är alltså olagligt att ha en trekammarbrunn (gäller också en- och tvåkammarbrunn) utan någon form av efterföljande rening. En avloppsanordning kan bestå av en trekammarbrunn (slamavskiljare) med mark infiltration, markbädd, minireningsverk eller motsvarande. 

Det krävs tillstånd att ansluta en vattentoalett till en ny eller befintlig avloppsanordning. Om avloppsanordningen avser installation av bad-disk-tvättvatten (BDT) eller ändring, behövs en anmälan till miljöenheten.

Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2006:7) för enskilda avlopp ger anvisningar om tillämpningen av de bestämmelser i miljöbalken och förordningen (SFS 1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd som rör avloppsanordningar. I de allmänna råden betonas anordningarnas funktion istället för deras konstruktion.

Med tiden ändras kraven på rening i vår miljölagstiftning. En anläggning som en gång ”godkänts" kan behöva kompletteras eller byggas om. Ingen anläggning varar för evigt.

Miljösanktionsavgifter

Miljösanktionsavgift är en administrativ avgift som ska betalas av den som påbörjar en verksamhet som är tillståndspliktig eller anmälningspliktig, utan att tillstånd har getts eller anmälan har gjorts. Även om man anmäler i efterhand eller söker tillstånd är man skyldig att betala avgiften. Avgiften tillfaller staten. Exempel på avgifter:

  • Inrättat en avloppsanordning utan tillstånd, 5000 kr.
  • Anslutit en vattentoalett till en befintlig anordning utan tillstånd 3000 kr.
  • Inrättat en avloppsanordning som ska anmälas till samhällsbyggnadsnämnden bygg- och miljökontoret (vanligen avlopp utan WC) utan att göra en anmälan, 3000kr.